Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I skolan gick allt sin lugna, jemna gång utan andra afbrott, än de sedvanliga månadslofven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sekunderade Agnes Lund och rigtade sina vackra
ögon med väl spelad förtrytelse mot klassen.
Ett doft mummel hördes, och magister Alm
såg villrådig ut. Men förhöret begynte. Vid de
tre första frågorna markerade ingen annan, än
Hanna, men vid den förvånade blick magistern
gaf Stenman och Lund, ansågo de sig böra
markera den nästa. Agnes kom upp, tvekade,
rodnade och kringgick frågan med några allmänna
fraser. Äfven Jenny slingrade sig behändigt
undan genom att låtsa hafva sagt miste, då
magistern rättade henne; man fick ej klart för sig
om hon kunnat, eller icke. De öfriga kunde illa,
tillochmed Hanna, hvars goda minne annars gjorde
hvarje lexa till en lek för henne.
Eter timmens slut blef ett vildt tumult i
klassen. Flickorna skockade sig kring Jenny och
Agnes, uppretade, stridslystna. Deras hederskänsla
uppreste sig mot en så ovärdig lek med sanningen.
– Hur kunde ni stå der och ljuga så långa
ni voro? – utbrast Bertha Eriksson. – Bevars,
så söta ni gjorde er, och så kunde ni ändå
ingenting, inte så här mycket ens. – Och hon
knäpte med fingrarne. – Jag föraktar er, ja, det
gör jag!
– Det bryr jag mig sju om, – sade Jenny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
