Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af fjerdeklassisterna, Lilli Enestam, hade bjudning på aftonen, och Bengt och Bella voro bjudna, likaså Hanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dricka thé med handskar på och vänta att bli
uppbjuden, i stället för att få svänga om när man
sjelf har lust. Jag ger ej fem penni för ett
sådant nöje.
– Du skulle kanhända vilja bjuda upp sjelf,
– inföll Alma Brennlund, som sällat sig till dem.
– Jaha, det skulle jag. Och om jag en
smul brydde mig om att dansa, skulle jag bjuda
upp Bengt eller Bella och svänga om med dem.
Ja, det skulle jag.
– Åhnej, det skulle du ej våga, – sade
Alma oförsigtigt.
– Våga? Vill du se att jag vågar.
Alma betraktade henne medlidsamt. – Hvad
du alltid är öfverdrifven, kära Hanna. Du
förtager dig sjelf allt nöje genom att alltid
kritisera och finna fel på allt. Inte kan verlden ändå
någonsin gå i de spår du vill.
–Det är illa för verlden, det! – sade Hanna kärft.
Bland gossarne i andra ändan af salen såg
hon ett par, som hon var bekant med från
Palmfelts. Hon nickade gladt till dem, och då hon
ej fick något svar, steg hon upp och gick till
dem, omedveten om de många ogillande blickar
som följde henne.
– Tänk, att täckas exponera sig så der, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
