Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af fjerdeklassisterna, Lilli Enestam, hade bjudning på aftonen, och Bengt och Bella voro bjudna, likaså Hanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då man är klädd som en la’gårdspiga! – hviskade
en af flickorna till sin granne.
Bella hörde hviskningen. – Hvad är det för
ondt i att gå och tala med gossar, som hon ser
nästan alla dagar? – frågade hon.
– Hon borde nu ändå förstå, att sådant ej
går an på en bal, – svarade den tilltalade snäft.
– Men man kan ju vänta hvad som helst af en
som kommer på en bal i svart ylle och utan
handskar.
– Hanna eger ingen bättre klädning, och
det var jag som öfvertalade henne att komma
med. Och jag vill tro att Lilli bjudit oss för vår
egen skull och inte för våra klädningars.
Bella var röd af ifver att försvara Hanna.
Anmärkningarna gjorde henne ondt, emedan hon
på sätt och vis var skuld till att Hanna utsatt
sig för dem.
– Må vara, – fortfor den andra, – men i
hennes ställe skulle jag smugit mig i en knut
och hållits der, i stället för att väcka
uppmärksamhet genom ett så . . . så . . . fritt
uppträdande.
Bella gick emot Hanna, som just nu återvände
från sin exkursion till gossarne.
– Konstiga pojkar! – utbrast hon smått
förargad. – Jag fick ej ett ordentligt ord af dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
