Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af fjerdeklassisterna, Lilli Enestam, hade bjudning på aftonen, och Bengt och Bella voro bjudna, likaså Hanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ju längre hon tänkte derpå, desto större lust
fick hon att fly undan, rusa bort, ut i skogen,
eller till sin ensliga lilla kammare eller hvart som
helst, ty detta underligt flärdfulla lif hade i
hennes tycke någonting smittande med sig.
Och på samma gång kände hon en oförklarlig
smärta öfver att ej vara såsom de andra.
Hvarför kunde hon ej taga verlden och menniskorna
sådana de voro, hvarför skulle hon alltid
se deras brister, vilja omskapa dem och känna
sig otillfredsstäld? Är väl jag en smul bättre än
de? – tänkte hon. – Nej, nej, jag är mycket
oförnöjsammare, mycket mindre fördragsam,
ödmjuk och tålig. Lifvet skall aldrig gifva mig
hvad jag begär af det, och alla dessa andra –
hur lyckliga och nöjda äro de icke!
Medan hon satt der, inkommo tvenne flickor
och satte sig på andra sidan skärmen. De läto
ej afskräcka sig af Hannas tydliga hosta bakom
skärmen, utan slogo sig ned, ifrigt småpratande
i soffan.
– Ja, du kan ej tro, hur bra det tog sig ut!
– sade den ena.
– Kanhända. Men nog tycker jag för min
del, att mörkrödt passar bättre till crêmefärg, än
blått. Så som Bibbis till exempel. Den är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
