Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - April hade kommit och i det närmaste åter gått, endast ett par dagar återstodo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Gå din väg, snålbytta! – skrattade Bella.
– Den som är nyfiken får ingenting.
– Det var sjutton! Och jag är redan alldeles
tom i magen! Ni få bära hem mig på bår,
det få ni till straff.
Man slog sig ned i gräset på utbredda sjalar
och insörplade med obeskriflig njutning den
vårfylda luften. Här och der i skuggan lågo
smutshvita snöfläckar, – våra tvättfat, – som Hanna
kallade dem, och små rännilar silade sig fram
utmed sluttningen och skuro fina ränder i sanden
på landsvägen.
Bella var en af de tjenande systrarna. Hon
sysslade glad och ifrig med kaffet, då och då
utbytande en hastig glad blick med Hanna, som
halflåg i gräset och tuggade på några torra strån.
– Hör du, Hanna, – sade Lilli, som satt
bredvid benne, och följde Bella med ögonen, –
är det sant, att Bella är din bästa vän?
Hanna kände ett visst obehag vid frågan. –
Hvarför använder du det uttrycket, Lilli? – sade
bon nästan häftigt. – Jag tycker ej om det. Det
har blifvit så missbrukadt och är så utslitet, att
det ej säger någonting alls. Bella och jag äro
vänner helt enkelt. Den högre eller lägre graden
af vår vänskap komner ingen annan vid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
