Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - April hade kommit och i det närmaste åter gått, endast ett par dagar återstodo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lilli såg litet afsnäst ut, och det gjorde
Hanna ondt.
– Har du ej märkt, – sade hon vänligare,
– huru litet uttrycket „bästa vän” i våra dagar
betyder?
– Ja, – inföll Bertha, som satt i närheten,
– jag hatar det uttrycket. Jag var en gång
Molly P—s „bästa vän” i hela tre veckor, tills
hon fick hem en kusin från Schweitz, som
öfvertog rollen. Och det var det allra bästa för
mig, ty jag gick redan och begynte bli
hypokondrisk af alla de ömma namn, smekningar och
presenter hon lyckliggjorde mig med. Nu nicka
vi nätt och jemt åt hvarandra, när vi mötas.
Lilli hade blifvit tankfull. Hon kom att tänka
på, att hon aldrig sett Bella och Hanna kyssas.
Så underligt! Men sjelf hade hon till vana att i
tid och otid slösa med sina kyssar. Det var ändå
i grunden bra onödigt. Blott när man riktigt
höll af någon . . . Om hon ändå hade en vän,
icke en sådan der „bästa vän”, som skollifvet så
ofta bjuder, utan en verklig vän. Hon kände sig
denna stund så ensam, hon tyckte det var något
halft med henne. Och den menskligaste af alla
känslor, åtrån att stå ett annat hjerta nära, fylde
omedvetet hennes ögon med tårar.
– Har jag gjort dig ledsen? – utbrast Hanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
