Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellas och Hannas växande tillgifvenhet för hvarandra fortfor att väcka afund hos några af kamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att umgänget med Hanna förorsakat denna
förändring, insågo alla. Men de mera tänkande
bland flickorna värderade Hanna allt för mycket
för att af egoistiska skäl missunna henne Bellas
vänskap. Och de sågo likaså spår af Bellas
inflytande på Hanna, ehuru dessa icke på långt
när framträdde så ofta och så tydligt. Hennes
öfvermodiga sätt hade något förmildrats och hon
fälde ej fullt så ofta som förut, skarpa
omdömen om menniskorna. Hanna sjelf kände
stundom med förvåning att hon hyste ett slags
intresse för dem och en önskan att kunna arbeta
och lefva för andra. Men hon kände sig blyg
för dessa främmande tankar och framkallade sin
trotsiga sinnesstämning för att hålla dem på
afstånd. Då kom åter Bellas varma, tillitsfulla syn
på lifvet och liksom slipade bort de hårda
kanterna inom henne. Hon kände, att hon veknade,
men var ej på det klara med sig sjelf, om hon
skulle anse det som en otillbörlig svaghet, eller
som ett menniskohjertats rättmätiga behof att älska
och begära kärlek.
Bellas mor hade med intresse följt
utvecklingen af de begge flickornas vänskap. Hon
insåg, att Bellas böjliga karakter väl kunde
behöfva stödet af en så kraftfull natur, som
Hannas, och gladde sig, då hon tid efter annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
