Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellas och Hannas växande tillgifvenhet för hvarandra fortfor att väcka afund hos några af kamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbrast Jenny hetsigt, – jag kan få hela handen
in mellan snörlifvet och kroppen.
– Det skulle du få, om du också droge till
dig, så du vore smal som en alnsticka. Kroppen
är ju elastisk, vet jag! – Och Bertha spände
med välbehag ut sina kraftiga lungor och gjorde
några gymnastiska svängningar med sina runda,
starka armar, – Tacka vet jag, att kunna sprätta
med hvar fena utan att vara inklämd i dessa
välsignade burar! Hvart reser du, Bella?
– Vi skola vara på vårt kära Fågelvik, –
svarade Bella. – Jag skall arbeta i hushållet och
hjelpa mamma med trädgården.
– Skola vi icke göra en fotvandring? –
skrek Bertha förtjust? – Hvem kommer med.
– Jag! – ropade några ur skocken. Aina,
Berg och Bella hade smått funderat på att
vandra till Karis Lojo och helsa på Verna Sommar,
de voro genast med om saken. Alma Brennlund
och Lilli Enestam gåfvo halfva löften, de tänkte
med en viss ängslan på obeqväma skor och
ändlösa dammiga vägar.
– Än du då, Hanna? – frågade Bertha. –
Jag vill gerna ha dig med.
– Kan icke, – svarade Hanna kort.
– Åh prat, nog kan du! Hvad skulle
hindra dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
