Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julisolen brände klar och het den trånga kammare, der Hanna Rappe satt lutad över sitt arbete, en klädning åt postmästarinnans lilla dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sin vanliga ifver, den blef het och tung i
Hannas hand. Hennes ögonlock tyngdes, men
hon gnuggade dem förtretad och fortfor att sy.
Klockan 1 skulle hon få gå och taga sig ett
uppfriskande bad i ån, det var blott en qvart
timme till dess. – Det är eländigt att blifva
sömnig midt på förmiddagen, – tänkte hon och
afbröt den gäspning hon nyss börjat.
Klockan pickade långsamt ... långsamt.
Annars var allting ljudlöst tyst, ty postmästarinnan
skref i sitt rum, och barnen voro ute. Mot
hennes vilja föllo ögonen åter ihop, händerna sjönko
ned i knäet, hufvudet föll mot fönsterposten, och
hon halfslumrade. Hon tyckte sig sitta i den
kära gamla pratsoffan i Bellas rum och lyssna
till hennes glädtiga stämma. Det var så godt
och bekant, och ett leende drog sig öfver hennes
läppar.
Dörren öppnades, och hon hörde det, men
trifdes alltför väl i soffan hos Bella för att orka
öppna ögonen. Hon hörde smygande, lätta steg,
men erfor ingen nyfikenhet. Det var väl Mina
som kom in med strykkläderna.
Då kände hon ett par mjuka varma händer
läggas öfver sina ögon och ett par friska läppar
tryckas mot sin kind. Hon flög upp med ett
utrop af glädje. Drömde hon ännu? Var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
