Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julisolen brände klar och het den trånga kammare, der Hanna Rappe satt lutad över sitt arbete, en klädning åt postmästarinnans lilla dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öste öfver henne, att de nu voro ute på sin
fotvandring och kommit för att locka henne med sig.
Hon bjöd dem att slå sig ned i backsluttningen
vid ån, och der fortsattes pladdret.
– Du kan ej tro, Hanna, så galen Bella
såg ut, då hon plumsat i bäcken och knöt sina
våta strumpor bak på ryggen att torka. Vi hade
ej tid, ser du, att stanna och vänta på dem.
– Och så du såg ut, Lilli, när du vaknade
efter middagsluren i går och var tatuerad med
gräs och skalbaggar, ackurat som ett rödskinn!
– Ja, och så hade en fluga begifvit sig på
forskningsfärd i mitt öra, – skrattade Lilli. –
Uff, bara den inte studerar der ännu!
– Huru ha edra fötter stått ut? – frågade
Hanna småleende, då en paus i ordströmmen gaf
henne tillfälle att falla in.
– Åh, tackar somn frågar! – svarade Bertha
och sparkade af sig ena skon. – Tårna må bra
. . . aber strumporna!!! . . .
– Jag har brutit ena klacken af mig, –
gnälde Alma. – Har du ej litet syndetikon, så
jag fick limma dit en annan i stället.
– Jag vet ett bättre råd, – inföll Verna
Sommar, som nästan blygt hållit sig på afstånd
från flickskocken. – Vi skära bort den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
