Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna trafvade emellertid på vid muntert lynne, de skulle hinna ännu 15 verst innan de fingo nattqvarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett torp med fönsterrutorna brinnande i
solnedgången, med ett magert potatisland eller en teg
hafre utanför dörren. Så kommo åter flera verst
utan en menniskoboning med ödemarkens hela
ensliga drömmande behag. Flickorna saktade sina
steg; något af hvad man kallar „stämning” smög
sig öfver dem, och de gingo tysta, liksom rädda
att framkalla en dissonans i den förunderligt ljufva
stillheten rundtomkring.
Men när solen gått ned och luften begynte
kännas kylig, påskyndade de sina steg.
Verststolpen underrättade dem om, att de ännu hade
6 verst qvar, innan de fingo klifva i säng.
– Åhå, hvad jag trött! – suckade Alma.
– Jag orkar bestämdt inte ända fram.
– Gäss, hvad du är pjåkig! – utbrast Bertha,
tog Almas arm i sin och halade henne framåt.
– Bertha! – påminte Bella, som fått Berthas
tillåtelse att hålla efter hennes syndiga utrop.
– Jag ber, jag sade det med G den här
gången, – triumferade Bertha, – och då har du
väl ingenting att anmärka. Men raska på nu,
jag är hungrig och längtar efter ett fat mjölgröt
med smöröga i.
De gingo en stund raskt framåt och Bertha
försökte sjunga för att hålla humöret uppe. Men
allesamman voro de trötta och önskade innerligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
