Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna trafvade emellertid på vid muntert lynne, de skulle hinna ännu 15 verst innan de fingo nattqvarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klockan var emellertid elfva, och allt i
huset sof. Der syntes ej en lefvande själ på den
stora gården, med undantag af en sömnig katt,
som låg vid fähusdörren.
– Skola vi bulta på? – frågade Bella.
– Nej, nej, vi kunna få snäsor, om vi störa
folk i deras söta sömn. Hellre söka vi oss in i
någon lada, – föreslog Aina.
– Nå kom då, så gå vi och inspektera ladorna,
medan ni hvila här på trappan. – Bertha
och Aina, de minst trötta, kilade af genom
grinden utåt ängen.
– Jag misstänker, att vi få sitta här som
hönsen på en vagel, – inföll Bella, – ty
höbergningen pågår ju som bäst, och ladorna stå
tomma.
– Uff! – huttrade Lilli och svepte sjalen
tätare omkring sig, – hellre stjäl jag mig in i
fähuset och ligger i något bås.
Nu återkommo Bertha och Aina snopna efter
sin misslyckade expedition. – Alla lador
durktoma. Inte så mycket hö som för ett möss att
ligga på. Det är ju midt i höbergningstiden och
det färska höet är ännu ej inkördt.
– Men nog äro vi bra sjåpiga, om vi ej
våga bryta oss in som andra hederliga tjufvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
