Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna trafvade emellertid på vid muntert lynne, de skulle hinna ännu 15 verst innan de fingo nattqvarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tigga oss en bit golf att ligga på. Nu går
jag och dunkar på farstudörren.
– Vänta, Bertha, – Verna tog henne i
armen, – deruppe är ju ett loft, till hvilket
dörren står på glänt. Der sofva bestämt gårdens
pigor . . .
– Ja, du har rätt, ära vare din upptäcktsförmåga,
Verna Sommarsol. Jag klifver genast
dit upp och rekognoscerar.
– Sakta bara, och ställ inte till något
spektakel, – varnade flickorna.
– Var bara lung-qvist! – hviskade Bertha
och var i ett nu uppför stegen till loftet. Det
spännande i situationen kom de öfriga att glömma
sin trötthet för en stund och de afvaktade med
otålighet utgången af Berthas höganloftsfärd.
– Ganska riktigt, vi äro på rätt spår . . .
– hördes Berthas röst uppe på loftet. – Jag
hör några ljufliga nästoner härinifrån . . . ts! . . .
en . . . två . . . tre . . . fyra, – i fyra olika
tonarter.
– Tänk, om det vore drängarne! – hviskade
Alma nedifrån med skrämd röst.
– Schsch! Skulle jag inte kunna skilja mellan
manliga och qvinliga näsljud? Vänta, nu skall
jag väcka de sköna på ett högst delikat sätt . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
