Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna trafvade emellertid på vid muntert lynne, de skulle hinna ännu 15 verst innan de fingo nattqvarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänta nu . . . Ole hvvä ja pääse sisään . . . var
det rätt så? . . . Me . . . lahtovat nukkumaan . . .
Ett skratt afbröt henne, och Bella kom henne
till hjelp. Hon framstälde deras nödstälda
belägenhet för pigan, som emellertid kommit ut med
en kjol kastad öfver den lätta nattdrägten. Hon
bad så höfligt, att pigans hjerta rördes och hon
lofvade skaffa dem sofplatser.
Om en stund kom hon ut, åtföljd af två
andra yrvakna flickor. De skulle lägga sig på
fähusskullen, så finge fröknarna deras bädd.
Lilli snörpade misslynt på näsan, och Alma
hviskade misstänksamt: – loppor!
– Kantänka, – utbrast Bertha, som satte
sig öfver alla betänkligheter. – Jag lägger mig
tacksamt på fatebursbädden. Ni kunna ju sofva
här ute på balkongen, om ni äro rädda för
hoppare. Här fins ju en nyckel till hufvudgärd och
en pieksa till täcke.
– Fins det inga sängar i stora byggningen?
– frågade Alma dristigt.
– Ei ole, – svarade flickan. – Det är
främmande hos värdinnan.
Nöden hade ingen lag, och efter att hafva
funnit bädden på loftet temligen snygg, beslöto
de sex trötta vandrerskorna att hålla till godo
der uppe. De tackade flickorna, vände om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
