Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannas enformiga sommarlif afbröts då och då af ett besök i prestgården, hvilket hon var tvungen art göra, då prosten var hennes förmyndare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågor. Men alla andra finge för henne gerna vara
i Sibirien; hon behöfde icke deras deltagande,
hon slapp helst att behöfva tacka dem för något.
I det hon slog sig ned vid bordet för att
fortsätta sin skrifning, såg hon, att der låg ett
bref, som kommit medan hon var borta. Stilen
var jemn och elegant, men fullkomligt främmande.
Vid en blick på underskriften studsade hon, och
en mörk rodnad steg upp på hennes kinder.
Brefvet lydde:
„Kära Hanna. Ehuru du icke känner mig,
vet du dock, att jag engång stått din mor
mycket nära. Jag har hört om hennes död, och en
gränslös saknad drifver mig nu att söka få se
hennes dotter och återkalla de minnen, som trots
sin bitterhet, höra till de ljufvaste i mitt lif. Vill
du icke komma till mig på någon tid? Du skulle
göra mig lycklig. En vexel medföljer för resans
behof. Jag längtar mycket efter dig. Kom!
Din moders vän, tant
Karin”.
– Aldrig! – utbrast Hanna och rusade upp,
som om någon slagit henne. – Aldrig skall jag
uppfylla en önskan af den, som kommit min mor
att lida så djupt! Icke, om hon bjöde mig halfva
verlden . . . „Gränslös saknad” . . . „ljufvaste
minnen” . . . Tro det, den som vill! I aderton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
