Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - September var inne och bantågen hade de senaste dagarne rullat in till hufvudstaden öfverfylda af skolungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helsande gest, men förlorade i detsamma balansen
och störtade handlöst ned till marken.
Ett rop af förfäran hördes från balkongen.
Hanna, åtföljd af några andra, rusade ögonblickligt
ned på gården; hennes knän svigtade och
hennes ögon sågo ej klart, men ned måste hon.
De andra sutto qvar deruppe, bleka och tysta.
Hanna kom först ned. Der stodo några af
värdshusets betjening skrämda och rådlösa, ingen
hade haft mod att upplyfta Bella. Hon hade
fallit illa mot en vattentunna, som stod rakt
under balkongen och var afsvimmad – om icke död.
Hanna lutade sig öfver henne och fann att
hon lefde. – Hjelp mig att lyfta henne upp! –
sade hon kort, – och sedan in.
De hemtade en länstol och i denna fördes
Bella försigtigt in. Bertha skyndade efter en läkare.
Den ena efter den andra af kamraterna smög
sig in för att se Bella, derefter gingo de hem,
gråtande och nedslagna.
Bella låg med slutna ögon och utan tecken
till medvetande. Hon var förfärligt blek, men
intet sår, ej ens en bula kunde upptäckas på
hennes kropp. Hanna baddade hennes panna;
hon hade löst upp alla hennes kläder och satt
sedan med Bellas hand i sin i stum ångest
väntande läkarens ankomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
