Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - September var inne och bantågen hade de senaste dagarne rullat in till hufvudstaden öfverfylda af skolungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han kom och tillika en sjukbår, som Bertha
haft förstånd nog att skaffa. Läkaren afklädde
Bella för att se om hon brutit sig. Men intet
sådant kunde upptäckas, blott en liten röd fläck
i nacken, som hon stött mot vattentunnan.
Läkaren var orolig öfver den långa
svimningen. – Det är troligen en svårare kontusion
åt hjernan eller ryggmärgen och kan vara farligt.
För henne varsamt hem, jag kommer efter om
en stund.
Det var ett slag för gamla Lena, när
karlarne med båren stannade ute på gården och hon
fick se Bellas ljufva hvita ansigte på kudden.
– Hvad ha de gjort henne, Gud, hvad ha
de gjort åt mitt barn? – skrek hon, så utom
sig af förfäran, att hon ej kunde röra sig ur fläcken.
– Gör i ordning en säng, Lena, – sade
Hanna befallande ehuru med flämtande andedrägt.
– Vi ha ej tid att gråta nu.
Lena spratt till och skyndade att efterkomma
tillsägelsen. Famlande och högt snyftande bar
hon sig åt som om hon gått i sömnen.
Hanna fick tänka och handla ensam.
– Det är sant, – utbrast hon till hälften
för sig sjelf, – vi måste ögonblickligt ha bud
till landet. Gå, Lena, och skicka någon . . .
vänta, jag skall skrifva några rader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
