Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under dessa sorgens tider, när Hanna på fristunderna satt bredvid Bellas säng, såg de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med förvåning att hon längtade efter att få älska
någon, hon, som fortfarande ansåg, att lifvets
största frihet låg uti att vara oberoende af allt
sådant! Och under dessa veckor af innestängd oro
och längtan kände hon, huru bitterheten smalt
bort, droppe efter droppe, huru törnena inom
henne föllo af och huru hon alltmera greps af
en aldrig anad medkänsla för menniskorna omkring
henne. Främst Bellas omgifning, som blef henne
kär för vännens skull, sedan kamraterna och sist,
i allt vidare kretsar, alla ensamma, lidande,
stapplande menniskor. Hon, som trott sitt hjerta vara
så trångt, att det ej förmådde rymma en enda
äkta känsla, fann att hon nu gick och längtade
efter att kunna, om än i ringa mån, lätta de
bördor, som tryckte så många svaga skullror.
I samband med dessa tankar kom allt oftare
tanken på tant Karin. Hon visade den ifrån sig
men den kom ständigt igen. Kanske var hon
en af dessa i tysthet lidande, som blott behöfde
en gnista vänlighet för att lefva upp på nytt.
Åh, tant Karin, hvarför skulle du komma i min
väg? Hvarför kan du icke lemna mig i fred
såsom du lemnade min mor, då hon som bäst
behöfde dig? Det är grymt af dig att tvinga mig
att uppsöka dig. Och lika grymt är det af mig
att, ifall du är ensam och olycklig, lemna dig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
