Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under dessa sorgens tider, när Hanna på fristunderna satt bredvid Bellas säng, såg de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig tomhet. Hon skulle ut och se verlden
och komma hem med tusen minnen, hvilka
sedan skulle försköna hennes enkla hem. Hennes
lif skulle bli så rikt med kunskaper, arbete och
. . . och Bellas tillgifvenhet som ett solsken
öfver alltsammans.
Tankarne åttervände till Bellas sjukbädd och
möjligheten att förlora henne. Med en ångest,
som hon ej kunde förklara, lyssnade hon till de
oregelbundna andetagen, böjde sig ned öfver
bädden och fasthöll en flik af täcket mellan sina
händer med en sådan ängslans kraft, som om
det gält att qvarhålla ett flyende lif.
– Hvad jag är svag i dag, – utbrast hon
slutligen halfhögt och reste sig, fast besluten att
återvinna sig sjelf. – Här drömmer jag i timtal,
som om min hela framtid berodde af detta
lilla lif.
Hon kyste Bella lätt på håret och gick med
något som var hälften trots och hälften snyftning
inom sig.
I skolan vexlade stämningen på Bellas klass
allteftersom underrättelserna om hennes tillstånd
voro goda eller dåliga. Hanna fick dagligen
besvara en mängd ifrigt deltagande frågor om Bella,
och långt innan denna ännu fick höra något från
den yttre verlden, öfversvämmades hennes rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
