Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under dessa sorgens tider, när Hanna på fristunderna satt bredvid Bellas säng, såg de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af billeter, blommor och små prydliga arbeten,
som kamraternas vänliga hjertan hade behof att
gifva.
– Det käns alldeles som om en knapp
fattades i rocken, då Bella är borta, – plägade
Bertha säga. – Och just den knappen, som höll
det varmast på klassen.
Under de dagar, då Bella var bättre och
Hannas sinne icke alltför mycket upptogs af oron
för henne, trängde sig tanken på tant Karin allt
oftare fram. Hon kände att hon likväl engång
skulle bli tvungen att gå till henne, icke af
några yttre omständigheter, men af det omutliga
samvetets påtryckning, och hon föraktade allt
mer sin feghet, ju längre hon uppskjöt dermed.
Det låg ej i hennes natur att dröla med något
som måste ske. Det enda hon kunde framdraga
till sin ursäkt var, att hon icke ville gå med
hjertat så fyldt af agg och oförsonliga känslor,
som det allt ännu var.
Slutligen förmådde hon ej längre bära missnöjet
med sig sjelf, utan beslöt att uppsöka fru
Meilert, kosta hvad det ville. Det var ej svårt
att i en adresskalender få reda på hvar hon bodde
och Hanna begaf sig dit en dag utan att för någon
omtala sin afsigt.
Hennes hjerta bultade hårdt, när hon stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
