Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under dessa sorgens tider, när Hanna på fristunderna satt bredvid Bellas säng, såg de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utanför huset, men hon tvang sig att se lugn ut
och gick uppför trapporna. Det var låga,
beqväma trappsteg, och likväl var hon alldeles utan
andedrägt när hon kom upp. Här greps hon
åter af ett så häftigt obehag och en så
oemotständlig lust att undfly det, att hon vände om
och nästan sprang utför trapporna. Nedkommen
på gatan blygdes hon, ruskade upp sig, försökte
tänka på Bella och gick beslutsamt tillbaka samt
ringde på klockan.
En tjensteflicka öppnade. – Ja, fru Meilert
var hemma. Var god och stig in.
Men Hanna stannade i tamburen, medan
flickan gick att anmäla henne. Hon kunde se
salen derinnanför med dyrbara taflor, växter,
mattor och draperier. Om tant Karin icke var
lycklig, så var hon åtminstone rik. Det kändes som
en missräkning för Hanna och hon tyckte sig
mindre än någonsin skyldig att framkomma med
några ursäkter. Hennes ovilja vaknade fördubblad,
när hon jemförde detta öfverflöd med hennes
mors torftiga, illa försedda bostad.
Tjensteflickan återkom och bad henne stiga
in i ett inre rum. Hon kastade en något
ringaktande blick på Hannas tarfliga klädsel. Men
hon måtte ha fått intrycket af att hon ej var en
af de vanliga hjelpbehöfvande, som dagligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
