Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det var i slutet af Mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något mycket angeläget, tog ett kort farväl af
Hanna och rusade sin väg.
Hanna stod och såg efter honom med hjertat
fullt af oro och missräkning. Sådana stackare
vi äro, – tänkte hon. – Det fordras ofta mycket
mera mod att taga ett litet steg framåt till
det goda, än tio tillbaka till det onda. Jag är
säker att Valter nu går att upphjelpa sin
manlighet med några glas punsch och har till hands
en passande förklaring öfver sitt hastiga försvinnande.
Ledsen och bragt ur jemnvigten gick hon in
till Bella, som satt i länstolen vid bordet, tog en
pall och satte sig vid hennes sida. Hon omtalade
eftermiddagens händelse, öppet, som hon var
van, och Bella uppmuntrade henne då och då
med en gillande nick.
– Vi skola ej lemna honom ur sigte, –
sade hon ifrigt, – vi skola taga till vår uppgift
att göra honom till en bra karl.
Hanna tryckte hennes hand. – Jag har ej
stora förhoppningar, – sade hon modfäld. –
Der karakteren i sig sjelf ej har någon fasthet,
der kan första vindpust kullkasta en god föresats.
– Vet du, jag känner ett sådant begär nu
att göra något för andra, – sade Bella. – Den
långa overksamhetstiden har gjort mig riktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
