Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryktet om Hannas «värdshusbesök» hade emellertid spridt sig i skolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på annat sätt. Hvarför har du icke försvarat dig?
Du är ju advokat, vet jag.
– Mot hvem skulle jag försvara mig? –
utbrast Hanna häftigt. – Ingen har anklagat mig?
Det är just det tysta, smygande förtalet, mot
hvilket intet försvar finnes, som drifver mig bort.
En öppen anklagelse vore tusen gånger lättare
att möta, än detta stumma misskännande.
– Och för något så lumpet, som ett grundlöst
förtal skulle du retirera! Nej, Hanna, det
vore ej likt dig, det vore nästan fegt. Du har
ju lärt mig, att hvad som är rätt och sant bör
gå fram med öppen panna. Och nu skulle du
sjelf genom att draga dig tillbaka låta dem tro,
art du verkligen handlat orätt.
– Men hvad kan jag väl göra, Bella? –
frågade Hanna upprörd. – Om jag blir relegerad!
Bättre, att förekomma, än att förekommas.
– Det blir du icke, var lugn. Jag har en
plan, men den omtalar jag icke ännu. Lofva
mig, att du icke tager något förhastadt steg och
lita på mig.
Hanna tryckte hennes hand mot sina ögon
och sina läppar. – Du är min vän, och jag litar
på dig. Jag skall gifva mig till tåls för din skull.
Inom skolans direktion och lärarepersonal
hade frågan om Hannas skiljande från skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
