Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När femte klassen dagen derpå kom till gymnastiken fann den sin unga hurtiga lärarinna mot vanligheten allvarsam och förströdd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke mera något band. Jag såg honom gå igen
efter ett hårdt hostanfall, som nästan dödade
honom, såg honom stappla längs gatan, till något
ensligt rum, der ingen skulle vårda honom och
der han kanske skulle dö fullkomligt ensam –
och mitt hjerta smälte bit för bit. Du kan ej
ana hvad jag lidit under dessa dagars kamp
mellan min sjelfviskhet och min pligt.
– Tala ej om pligt! – afbröt henne fru
Meilert hårdt. – Han har längesedan löst dig
från dina pligter som dotter. Åh, jag
genomskådar honom nog! Det är ej af längtan att
godtgöra något, som han återvändt, det är helt
enkelt af ett sjelfviskt begär att blifva betjenad och
omhuldad. Ingen man kan någonsin umbära en
qvinnas ömhet, allraminst en, som förspilt sitt
lif i laster och passioner. Jag säger dig, att du
icke har en skymt af förpligtelse mot en
sådan far.
– Jag menade det icke heller så, tant Karin.
Det är icke några dotterliga känslor, som
drifva mig till honom, det är helt enkelt det, att
han är en sådan usel, olycklig varelse. Vet du,
det är något obetvingligt det der behofvet att
omsluta ett lidande väsen med all sin ömhet, att
söka komma det att glömma sin ensamhet och
sina plågor, att få en tacksam blick ur ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
