Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När femte klassen dagen derpå kom till gymnastiken fann den sin unga hurtiga lärarinna mot vanligheten allvarsam och förströdd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Du reser, söta barn, – sade Hanna med
låtsad myndighet. – Tant Karin behöfver dig,
hon kan ej resa ensam. Hennes lynne har fått
en alltför stark böjelse för melankoli, och hon
behöfver framför allt förströelse och uppmuntring
för att blifva frisk. Och dessutom någon att
pyssla om, det är en så god afledare för sinnets
sorgbundenhet. I detta fall blir du mycket
lämpligare än jag. Tant Karin tänker vistas någon
tid vid en badort och sedan resa ned till Italien.
Tänk, så godt for dig att få bada och bli rikligt
frisk!
– Ja, men huru skall jag kunna resa, när
du gladt dig så förfärligt deråt? Det är alldeles
som om jag stal något ifrån dig; nej Hanna, jag
kan ej.
– Du gör mig tvärtom en stor glädje. Det
vore en ny missräkning för tant Karin och mig,
om du ej ville resa. Säg, att du vill göra det,
Bella, – för min skull!
Bella var på en gång orolig och glad. Hon
kände på sig, att hon genom att vägra skulle
göra både Hanna och tant Karin ledsen, men å
andra sidan kändes det svårt att liksom tillegna
sig det som Hanna gått miste om. Sedan hon
tänkt på förslaget och mottagit en vänlig biljett
från tant Karin, beslöt hon göra dem till viljes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
