Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När femte klassen dagen derpå kom till gymnastiken fann den sin unga hurtiga lärarinna mot vanligheten allvarsam och förströdd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vackra olivträden. Ett sådant kan du åtminstone
ha rum för i din kappsäck.
– Då måste den vara stor som ett kyrktorn,
– skrattade Verna Sommar, som sällat sig till
dem.
– Till mig kan du hemta en tunna färska
drufvor, så bjuder jag he!a klassen att äta din skål.
– Tack skall du ha, Bibbi, att du tänker
på dina anspråkslösa unga vänner. – Och Bertha
nöp henne i tån så hon skrek. – Jag skall i
gengäld låta dig låna ibland minnesboken med
min pressade metmask.
Aina Berg gick och satte sig bredvid Hanna.
– Är du inte bra ledsen ändå, Hanna, att du ej
kan resa? – frågade hon mera vänligt än finkänsligt.
– Gör inga samvetsfrågor! – svarade Hanna
undvikande. – En annan gång blir det min tur.
Hon försökte vara så glad som möjligt, på det
ingen min skulle förråda den oemotståndliga
saknad, som grep henne, när hon hörde flickorna
tala om resan. Lyckligtvis tog samtalet
en annan vändning.
– Jag kommer bestämdt att en tid framåt
på slaget 8 klättra uppför skoltrapporna af
gammal vana, – sade Bertha. – Jag har så svårt
att öfvergifva gamla ärliga plägseder. Undrar just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
