Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När femte klassen dagen derpå kom till gymnastiken fann den sin unga hurtiga lärarinna mot vanligheten allvarsam och förströdd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi äro främst menniskor och dernäst qvinnor;
man vill så gerna inbilla oss motsatsen. Förstå
ni mig? Jag afskyr tanken på manliga och qvinliga
egenskaper. Att vara sann, högsint, god
och sjelfuppoffrande, det är hvarje menniskas rätt,
oberoende af om man är qvinna eller man. Och
af de gåfvor Gud gifvit oss beror vår ställning i
lifvet, icke af tidernas vexlande åsigter. Hvad
en flicka duger till, det bör hon få blifva, lika
väl som en gosse.
– Ja, ja! – skrek Bertha intresserad, –
det äro vi ju alla ense om.
... Men lika orätt som det vore att uppfostra
en flicka uteslutande för hemmet, lika orätt
är det att icke lära henne sköta ett hem. För
de allra flesta qvinnor blir ändå hemmet den
närmaste uppgiften, och de borde blygas, som
ringakta den.
– Uff, ett hushåll med många barn! – hviskade
Bertha till Bibbi.
– Hufvudsaken är ett redligt arbete och en
sjelfständig tanke, – fortfor Hanna i det hon
reste sig. – Ingen af oss bör lemna skolan med
den inbillningen, att lifvet fordrar ingenting af
henne. Från och med i dag hvilar en dryg
portion ansvar på oss hvar och en.
– Det är bra besvärligt det, för en som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
