Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vulkaniska företeelser och jordbäfningar; jordens inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
Vulkaniska företeelser och jordbäfningar.
Jordens inre.
De svåra olyckor, som under den sista tiden (april
1906) träffat de blomstrande samhällena kring Vesuvius
och i Kalifornien, ha åter riktat mänsklighetens
uppmärksamhet på de våldsamma krafter, som uppenbara sig i form
af vulkaniska utbrott och jordbäfningar.
De förluster af människolif, som registrerats i dessa
två sista fall, äro likväl obetydliga i jämförelse med dem,
som åtföljt åtskilliga äldre katastrofer af dylik art. Det
häftigaste utbrott af vulkanisk art i nyare tid är
otvifvelaktigt det af den 26—27 augusti 1883, hvarvid två
tredjedelar af den 33 kvadratkilometer stora ön Krakatoa i den
ostindiska Arkipelagen sprängdes i luften. Oaktadt denna
ö var obebodd, dödades omkring 40,000 människor vid
detta tillfälle, hufvudsakligen genom den flodvåg, som
följde på utbrottet och förorsakade härjande
öfversvämningar i de omgifvande trakterna. Ännu gräsligare var
förstörelsen genom den kalabriska jordbäfningen, som
bestod af flera jordskalf, under februari och mars månader
1783. Därvid förstördes den betydande staden Messina
den 5 februari, och antalet af förlorade människolif genom
dessa jordskalf uppskattades till omkring 100,000. Samma
trakter, särskildt Kalabrien, hemsöktes för öfrigt, den 8
sept. 1905 af förödande jordskalf. En annan jordbäfning,
som nämnes af historien på grund af den stora förlusten
af människolif, ej mindre än omkring 90,000, var den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
