Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vulkaniska företeelser och jordbäfningar; jordens inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten har varit ganska betydande för att den nödvändiga
utströmningshastigheten skall ha blifvit uppnådd.
Då Krakatoa år 1883 sprängdes i luften, stannade
hälften af dess vulkan kvar på platsen. Denna visar
mycket tydligt genomskärningen af en askkägla, som
ännu lidit mycket ringa inverkan af vattnets
förstörelsearbete. Man ser här i midten den ljusa lavaproppen i
vulkanröret, och från denna utgå ljusare lavabäddar, mellan
hvilka mörkare asklager synas.
För öfrigt har man iakttagit en påfallande
regelbundenhet i afseende på vulkanernas fördelning på jordytan.
Fig. 8. Lavafyllda sprickor med en vulkanisk askkägla på
Torowheap-canon, Coloradoplatån. Skematisk bild.
Nästan alla vulkaner ligga i närheten af hafvet, några
vulkaner finnas visserligen i Ost-Afrika, men de ligga i
stället nära de stora sjöarna vid ekvatorn. Några
vulkaner, som angifvits såsom belägna i Centralasien, äro
tvifvelaktiga. Emellertid saknas vulkaner vid många
hafskusten såsom vid Australiens kust och vid Norra
Ishafvets långa kustlinjer norr om Asien, Europa och Amerika:
Endast där stora sprickor i jordskorpan förefinnas längs
hafskusterna, förekomma vulkaner. Där dylika sprickor i
skorpan förekomma, men haf (eller mycket stora insjöar)
ej finnas i närheten, exempelvis i Österrikes alptrakter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
