- Project Runeberg -  Världarnas utveckling /
48

(1906) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Himlakropparna, särskildt jorden, såsom hemvist för lefvande varelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



växternas förbrukning af kolsyra i den ungefärliga
proportionen 1 till 3. Ungefär likartadt torde förhållandet
vara med förvittringens beroende af kolsyrehalten. En
ökning af kolsyrehalten till dubbla värdet förmår
således att stegra intensiteten hos växtlifvet liksom hos
de oorganiska kemiska förloppen till deras trefaldiga
belopp.

Enligt den berömde kemisten Liebigs uppskattning är
den mängd från vatten befriad organisk materia, som
produceras af en hektar åker, äng eller skog, ungefär lika,
nämligen 2,5 ton pr år, i mellersta Europa. På många
ställen i tropikerna är växtligheten mycket starkare, på
andra ställen, i öknar och arktiska regioner, åter mycket
svagare. Det synes därför ej orimligt att antaga Liebigs
siffra såsom gällande i medeltal för den fasta delen af
jordens yta. Af den nämnda organiska substansen, som
hufvudsakligen består af cellulosa, utgöras 40 procent af
kol. Häraf finner man att den nuvarande årliga
kolproduktionen genom växter är 13,000 miljoner tons, ej fullt
15 gånger större än stenkolskonsumtionen, och ungefär
motsvarande en femtiondedel af luftens kolsyrehalt. Om
därför all växtlighet aflagrade sitt kol i torfmossar, skulle
luften hastigt utarmas på sin kolsyra. Men det är nog
endast en bråkdel af en procent af det producerade kolet,
som på detta sätt förvaras till framtiden. Det öfriga
återgår genom förbränning eller förmultning till den
atmosfäriska kolsyremassan.

Chamberlin berättar, att han jämte fem andra
amerikanska geologer sökt uppskatta, hur lång tid skulle förgå,
innan luftens kolsyra förbrukas af vittringsprocessen. De
funno efter olika uppskattningar tal växlande mellan 5,000
och 18,000 år, med ett sannolikt medelvärde af omkring
10,000 år. Till omkring samma belopp kan väl
kolsyreförlusten genom torfbildningen uppskattas.
Kolsyreproduktionen som förorsakas af förbränningen af fossilt kol
skulle därför räcka till omkring sju gånger att täcka kol-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:42:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utveckling/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free