Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Himlakropparna, särskildt jorden, såsom hemvist för lefvande varelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
syreförlusten genom vittring och torfbildning. Då dessa
båda omständigheter äro de hufvudsakligen
kolsyreförbrukancle faktorerna, finner man häraf, att luftens
kolsyrehalt bör befinna sig i en stark och stadig tillväxt, så
länge konsumtionen af fossilt kol, petroleum o. s. v.
befinner sig på sin nuvarande höjd, och ännu mer om denna
förbrukning såsom nu är fallet, hastigt ökas.
Vi kunna, på grund af det ofvan sagda, bilda oss en
föreställning om möjligheten af den enorma växtlighet,
som karaktäriserade några tidrymder, till exempel
stenkolsperioden, af jordens utvecklingshistoria.
Denna period är för oss känd genom de
utomordentligt stora massor af växtdelar, som då inbäddades i leror
i dåtidens sumptrakter, för att sedan småningom förkolas
och i nutiden såsom kolsyra återgå till sin ursprungliga
plats i naturens kretslopp. Äfven på detta sätt har en
stor del kolsyra försvunnit ur jordens atmosfär och
magasinerats såsom kol, brunkol, torf, petroleum eller jordbeck
i de sedimentära jordlagren. Samtidigt blef syrgas fri
och afgick till lufthafvet. Man har nu beräknat, att den
mängd syrgas — 1216 billioner ton — som finnes i luften,
ungefärligen motsvarar den mängd fossilt kol, som finnes
samladt i de sedimentära jordlagren. Det vore då
rimligt att antaga, att allt det syre, som finnes i luften,
bildats på bekostnad af luftens kolsyra. Denna åsikt
uttalades först af Koene i Bryssel 1856, och den har
sedermera lifligt diskuterats och vunnit i sannolikhet. En del
syre går visserligen åt vid förvittringen t. ex. af
svafveljärn och järnoxidulsalter, så att, om detta ej skett,
syremängden i luften skulle ha varit större. Men å andra
sidan finnas i de sedimentära lagren en massa oxidabla
föreningar, t. ex. just svafveljärn, som troligen uppkommit
under förbrukning af kol ur organiska kroppar. En stor
del af de vid förvittringsprocessen syreförbrukande
kropparna har således uppstått ur kol, som bildats under
syreutveckling, så att de vid sin syrsättning återgå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
