Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens strålning och konstitution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan, som består af stråliga partier, hvilka kunna sträcka
sig flera soldiametrars längd utanför solskifvan. Den synes
ej annat än vid totala solförmörkelser. Figurerna 25—27
ge något begrepp om denna märkvärdiga företeelse. Då
solfläckarnas antal är ringa, sträcka sig koronastrålarna ut
som stora kvastar från de äkvatoriala partierna, och de
svaga koronastrålarna vid solens poler äro böjda ned mot
äkvatorn, alldeles så som kraftlinjerna kring polerna af en
magnet (fig. 25). Af denna grund antar man, att solen verkar
såsom en stark magnet, hvars poler ligga i närheten af
solens geografiska poler. Under solfläckrika år är korona-
Fig. 27. Fotografi af solkoronan år 1898 efter
Maunder. 1898 var ett år med medelmåttigt
antal solfläckar.
strålarnas fördelning jämnare (fig. 26). Vid medelmåttigt
antal af solfläckar synas en massa strålar utgå från
närheten af solfläckarnas maximihalten, hvarigenom
koronan ofta erhåller en fyrkantig form (jfr fig. 27). Detta
gäller den »yttre koronan», medan koronans inre del,
den s. k. »inre koronan» sprider ett mera jämnt ljus.
Den spektroskopiska undersökningen visar, att detta
utstrålas hufvudsakligen af vätgas och en okänd gas,
kallad koronium, som särskildt förekommer i den inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
