Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens strålning och konstitution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringa djup äro de så starkt sammantryckta af de ofvanför
liggande lagren, att deras kompressibilitet blir mycket
ringa, och då mister den nyss nämnda räkningen sitt värde.
I alla händelser stiger temperaturen ini solen allt mer,
ju närmare man kommer dess centrum. Antoge vi
temperaturstigningen pr kilometer vara densamma som i
jordens lufthaf d. v. s. omkring 5 grader pr kilometer —
den ar sex gånger större i den fasta jordskorpan — så
skulle vi vid solens medelpunkt få en temperatur af öfver
tre millioner grader.
Alla kroppar smälta och förgasas, om temperaturen
stegras. Sker detta öfver en viss temperatur, den så
kallade kritiska, så kan kroppen ej förtätas, hur högt tryck
man än använder, utan den finnes blott i gasform. Denna
temperatur är, räknad från —273° C, nära en och en half
gång så hög som kroppens koktemperatur vid 1 atmosfärs
tryck. Så vidt man kan döma af vår jordiska erfarenhet,
är det ej sannolikt, att den kritiska temperaturen för
någon kropp uppnår högre värden än omkring 10,000 a
12,000° C, d. v. s. de högsta temperaturvärden, som ofvan
beräknats för facklorna på solen. De inre delarna af solen
måste därför vara gasformiga, och hela solen en starkt
komprimerad gasmassa af ytterligt hög temperatur,
hvilken på grund af det höga trycket har en specifik vikt,
som är 1,4 gånger så hög som vattnets, och som därför i
många afseenden liknar en vätska. Den är exempelvis
ytterst segflytande, och därpå beror solfläckarnas
jämförelsevis stora beständighet. (En fläck höll sig 1 1/2 år 1840—
41.) Solen är således ett gasklot, i hvars yttersta delar
på grund af strålning och uppåtstigande rörelse hos
gasmassorna några molnartade kondensationer förekomma.
Man har beräknat trycket vid fotosfären, d. v. s. där dessa
moln simma, till i medeltal 5 a 6 atmosfärer, hvilket på
grund af den stora tyngden motsvarar endast ett
öfverliggande gaslager af en femtedels jordisk atmosfär.
Ungefär på motsvarande höjd (11,500 m.) i jordens atmosfär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
