Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strålningstrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rens, Newton, fotspår och sköto åt sidan de företeelser,
som ej riktigt passade in i hans system. Ett undantag
gjorde den berömde Euler, som 1746 uttalade den
förmodan, att ljusvågor utöfva ett tryck mot de kroppar på
hvilka de falla. Denna mening förmådde likväl ej att
göra sig gällande mot den däremot riktade kritiken, som
hufvudsakligen utöfvades af De Mairan. Att likväl Euler
hade rätt, visades genom Maxwells berömda teoretiska
arbete angående elektricitetens natur (1873). Han visade
att värmestrålar — detsamma gäller för öfrigt strålning
af hvad natur som hälst, såsom Bartoli (1876) påpekat —
utöfva ett tryck, som är lika stort som den i
volymsenheten på grund af strålningen innehållna energimängden.
Maxwell räknade ut, huru stor denna tryckverkan är, och
visade, att den är sa ringa, att man med dåtidens
hjälpmedel knappast kunde uppmäta densamma. Detta har
likväl sedermera skett genom mätningar i luftförtunnade
rum af ryssen Lebedeff och amerikanarne Nichols och Hull
(1900, 1901). Dessa ha funnit, att detta tryck, det så
kallade strålningstrycket, är precis så stort som Maxwell
angifvit.
Trots Maxwells oerhörda anseende hade astronomerna
förbisett hans viktiga lag. Lebedeff sökte visserligen i ett
arbete af år 1892 att anpassa densamma på
kometsvansarna, hvilka han ansåg vara gasformiga, men för detta
fall är Maxwells lag ej tillämplig. Först år 1900, kort
innan Lebedeff lämnade det experimentella beviset för
lagens riktighet, sökte jag påvisa dess stora betydelse för
förståelsen af flera himmelska företeelser. Storleken af
strålningstrycket vid solytan är, om strålarna infalla
vinkelrätt mot en svart kropp af i kv.cm. yta, 2,75 mgm. Jag
beräknade då, hur stor en droppe af samma
specifika vikt som vatten (I), skulle vara, för att
strålningstrycket i solens närhet skulle jämt motväga solens
attraktion. Det befanns, att detta skulle inträffa, om droppens
diameter vore 0,0015 millimeter. En korrektion, utförd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
