- Project Runeberg -  Världarnas utveckling /
79

(1906) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strålningstrycket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

Schwarzschild visar, att för räkningens riktighet fordras, att
droppen skall fullkomligt reflektera alla på densamma
fallande strålar. Är droppens diameter mindre, så
öfverväger strålningstrycket attraktionen, och en dylik droppe
stötes därför bort från solen. Såsom Schwarzschild visat,
äger detta likväl, på grund af ljusets böjning, endast rum,
om droppens omkrets är större än 0,3 gånger den
infallande strålningens våglängd. Blir droppen ännu mindre,
så öfverväger återigen tyngden. Droppar, hvilkas storlek
ligger mellan dessa båda värden, stötas bort. Häraf synes,
att molekyler, som ha mycket mindre dimensioner än de
nämnda, ej stötas bort af strålningstrycket, och att således
Maxwells lag ej har någon betydelse för gaser. När
droppens omkrets är precis lika med strålningens våglängd,
utöfvar strålningstrycket den största möjliga effekt, det
öfverträffar då tyngden ej mindre än 19 gånger. Dessa
beräkningar gälla alla för totalt reflekterande droppar af
specifika vikten* och en strålning och attraktion
motsvarande dem, som solen utöfvar. På grund däraf, att
solljuset ej är homogent, blir maximiverkan något minskad
och uppgår till omkring 10 gånger tyngden för droppar
af omkring 0,00016 millimeters diameter.*

Före införandet af strålningstrycket till förklaring af
bortstötningsföreteelser, sådana som de, hvilka iakttagits
hos kometernas svansar, antog man med Zöllner vanligen,
att bortstötningen beror på elektriska krafter. Utan tvifvel
spelar elektriciteten en stor roll i dessa fall, såsom vi
nedan skola se. Förklaringen därpå lämnas af en
upptäckt af C. T. R. Wilson (1899). Genom åtskilliga yttre
inflytelser kunna gaser bringas till att leda elektricitet.
Gaserna sägas då vara ioniserade, det vill säga innehålla
fria ioner m. a. o. ytterst små partiklar laddade med posi-

* 1 c.c. vatten innehåller 47 biljoner sådana droppar, men en
sådan vattendroppe innehåller 960 miljoner molekyler, och det
finns troligen organismer, som äro mycket mindre än dessa
droppar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:42:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utveckling/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free