Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strålningstrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallande meteoriterna väl hufvudsakligen består af silikater,.
däribland natriumsilikat, och järn.
Huru dessa droppar uppstå, kan man lätt föreställa sig.
Man iakttar, att då en komet närmar sig solen, materia
stötes ut från dess kär-
nas mot solen vända sida.
Detta motsvarar
fullkomligt bildningen af moln i
jordens atmosfär en het
sommardag.
Molnbildningen ger anledning till
den så kallade hufvan,
som lägger sig ungefär
som ett tunnt halfsfäriskt
skal kring kärnans mot
solen vända sida.
Stundom observerar man två
eller flera hufvor,
motsvarande de olika
molnskikten i jordens atmosfär.
Från hufvans bakre kant
strömmar kometsvansens
materie ut bort från solen.
Kometsvansarne äro
vanligen starkare
utvecklade, då de närma sig
solen än då de gå bort
därifrån. Detta beror
sannolikt, såsom man länge
antagit, därpå, att
kolvätena till stor del
uttömmas under passagen förbi
solen. Man har också trott sig märka, att s, k. periodiska
kometer, som med regelbundna mellantider återvända till solen,
visa en svagare svansbildning för hvarje gång de återkomma.
Kometerna visa också sin största ljusstyrka under perioder
Fig. 31. Nichols och Hulls försök
att eftergöra kometsvansar, genom att
låta elektriskt bågljus, koncentreradt
genom en lins, falla på fint pulver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
