Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strålningstrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
dels i kompakt form, dels också såsom fint stoft från de
stjärnfall, som blossa upp och slockna i jordens atmosfär;
dessas massa kan uppskattas till omkring 20,000 ton om
året. Härur kan man beräkna, att det meteorregn, som
nedfaller på solen enligt denna uppskattning uppgår till
trehundra miljarder ton årligen. På detta sätt ha sedan
oändliga tidsrymder alla solar förlorat materia utåt
rymden, och det är tydligt, att några solar nu ej skulle existera,
om ingen tillförsel af materia därifrån ägde rum för
täckande af förlusten. De kalla solarna hafva jämförelsevis
liten förlust men lika stor intäkt af materia, som de varma.
Då nu vår sol tillhör de kallare himlakropparna har
därför sannolikt bortförseln af materia från solen skattats för
högt, då den antagits vara lika stor som tillförseln till solen.
Hvarifrån komma nu meteoriterna? Om de ej ständigt
nybildades, borde deras antal vara försvinnande litet, ty
under tidernas lopp borde de så småningom ha infångats
af de större himlakropparna. Det är alls icke osannolikt,
att de bildas genom sammangyttring af småpartiklar, som
utkastats från solarna genom strålningstrycket. De så
kallade chondrerna, hvilka äro karaktäristiska för meteoriter,
ha en struktur, som om de vore sammangyttrade af en
massa ytterligt små korn (fig. 32). Nordenskiöld säger: »De
allra flesta meteorjärn bestå af en ytterst fin väfnad af olika
metall-legeringar . . . Meteorjärnmassan är oftast så porös
att den oxiderar sig i luften som en järnsvamp.
Pallas-järnet visar efter det stora järnets genomsågning denna
för samlaren sorgliga egenskap; likaså järnen från
Cranbourne, Toluca m, fl., ja nästan alla meteorjärn på några
få undantag när. Allt tyder därpå, att dessa kosmiska
järnmassor bildat sig på så sätt, att atom för atom af
järn, nickel, fosfor m. m. hopat sig i världsalltet, ungefär
som metallatom aggregerar sig vid metallatom vid en
metallutfällning på galvanisk väg ur en vätska. Ett
snarlikt förhållande äger rum med de flesta stenmeteoriter.
Stenen är ofta, på ytans slaggtäcke när, så porös och lös,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
