Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strålningstrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den kan tjäna till filtrersten och lätt låter söndersmula
sig mellan fingrarna.» (Studier och forskningar 181.) Då
de elektriskt laddade småpartiklarna sammangyttra sig,
växer deras elektriska spänning från ett ringa värde
(omkring 0,02 volt) för en enstaka partikel. Under inflytande
af ultraviolett ljus urladdas sedan dessa meteoritmassor, då de
komma i solarnas närhet, såsom Lenard visat. Deras
negativa laddning bortgår i form af så kallade elektroner.
Då nu solen genom koronastrålarna förlorar en massa
småpartiklar, och
dessa enligt
Wilsons experiment
sannolikt medföra
negativ elektricitet, så
måste en positiv
laddning kvarstanna
i de skikt, från
hvilka
koronastrålarna utgå och, genom
afledning därifrån,
äfven på solen. Om
denna laddning
blefve tillräckligt kraftig,
skulle den förhindra
de negativt laddade
partiklarna i
koronastrålarna att gå bort
från solen, och det skulle bli slut med alla de elektriska
företeelser som äro beroende på strålningstrycket. Med tillhjälp af
den modärna elektronteoriens resultat har jag beräknat
huru stor solens laddning på sin största höjd kan tänkas
bli, utan att dessa företeelser inställas. Detta skulle
inträffa om solens laddning vore 250 miljarder Coulomb,
en ej allt för betydlig elektricitetsmängd, då den endast
skulle räcka till för att sönderdela 24 ton vatten.
Genom denna positiva laddning utöfvar solen en oer-
Fig. 32. En järnmeteorit etsad med
salpetersyra, hvarigenom strukturen framträder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
