Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solstoftet i jordens atmosfär. Polarsken och jordmagnetism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paulsen har ofta iakttagit dem på Island och Grönland,
som ligga inom det nyssnämnda maximibältet och där
norrsken äro mycket vanliga. Stundom förekomma de
äfven i trakter närmare äkvatorn, såsom mjölkhvita
cirkelbågar, som stundom stå ganska högt på himlahvalfvet.
Någon gång iakttar man i de arktiska trakterna att stora
sträckor på himlen äro täckta af ett diffust ljus, som
kunde närmast förliknas vid ett genomskinligt lysande moln.
I detta synas inströdda mörkare partier, hvilkas dunkelhet
troligen beror på kontrastverkan. Sådana
observerades rätt ofta vid Cap Thordsen af den svenska
expeditionen år 1882
Fig. 34. Norrskensstrålar.
-1883.
Rätt ofta har
man, särskildt i
arktiska trakter,
iakttagit
ljusmassor som sväfvat i
luften på så liten
höjd, att de skymt
bort
bakomliggande bergväggar. Så
såg Lemström ett
norrsken på
Spetsbergen framför en endast 300 meter hög bergvägg. I norra
Finland observerade Lemström norrskenslinjen i ljuset från
luften framför en några meter aflägsen svart duk. Adam
Paulsen räknar äfven dessa företeelser till polarsken af första
klassen och anser dem vara fosforescerande moln, som
genom luftrörelser kommit ovanligt djupt ned i atmosfären.
Den andra klassens norrsken, utmärka sig genom de
karaktäristiska norrskensstrålarna. Stundom kunna dessa
strålar vara isolerade ifrån hvarandra (se fig. 34), i de
flesta fall sammansmälta de, särskildt nertill, i form af
draperier, som vanligen äro mycket rörliga och synas fladdra
för vinden (se fig. 36). Strålarna löpa mycket nära i in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
