- Project Runeberg -  Världarnas utveckling /
112

(1906) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solstoftet i jordens atmosfär. Polarsken och jordmagnetism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



sätt, hvilket också lätt förklaras ur den atmosfäriska
cirkulationen.

I vårt förevarande fall kan naturligtvis endast solens
ställning till jorden, det vill säga den synodiska
omloppstiden, vara af någon betydelse. Vi se då, att
periodlängden 25,93 dygn alls icke öfverensstämmer med någon
omloppstid af solens fotosfär. Minsta skillnaden inträffar
för solens äkvator, och det vore ju rimligt, att vi räkna
med denna, då jorden aldrig i högre grad aflägsnar sig
från solens äkvatorialplan och för öfrigt periodiskt
återkommer dit två gånger årligen.

Nu inträffar en annan egendomlighet nämligen, att ju
högre upp i solens atmosfär en punkt är belägen dess
kortare är hans omloppstid. Så är facklornas synodiska
omloppstid vid soläkvatorn i medeltal 26,06, fläckarnas
26,82 och fotosfärens 27,3 dygn. Högre liggande facklor
rotera ännu hastigare, och vi komma sålunda till den
slutsatsen, att den omtalade periodlängden öfverensstämmer
med och därför sannolikt är betingad af de högre liggande
facklornas i solens äkvatorialtrakt omloppstid. Detta
öfverensstämmer fullkomligt med våra begrepp om solens fysik.
Ty det är i de uppstigande gasströmmarna, som facklorna
bildas på något mindre höjd än de små droppar som
drifvas ut af strålningstrycket, hvilket också är kraftigast
i facklornas närhet. Det är också af denna grund, som
utstötningen af solstoft blir kraftigast, då facklorna nå en
stor utveckling, det vill säga vid tider af stor eruptiv
verksamhet på solen då också solfläckar äro vanligast.

Vi kunna knappast föreställa oss något annat än, att
vid sådana tillfällen af stor eruptiv verksamhet på solen
dess strålning är starkare än vid lågt fläckantal. Detta
synes också bestyrkas af några direkta observationer
angående solstrålningens styrka utförda i Kijeff af Saveljeff.
Däremot synes emellertid en annan iakttagelse strida,
hvilken undersökts af Köppen. Denne fann, att i
tropiska trakter temperaturen vid solfläcksmaxima är 0,32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:42:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utveckling/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free