Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solstoftet i jordens atmosfär. Polarsken och jordmagnetism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som man ser, sammanfalla åren för maxima och minima
i de båda fenomenen mycket nära med hvarandra.
Öfverensstämmelsen är så påtaglig, att man kan beräkna den
dagliga variationen såsom växande proportionel med
solfläckstalet, såsom synes af tabellens två sista rader.
Den årliga variationen är alldeles densamma som för
polarskenen, hvilket synes af följande tabell angifvande
störingarna i magnetisk deklination, horisontalintensitet och
vertikalintensitet i Toronto, Canada, och medeltalet för
dessa tre storheter för Greenwich. Såsom enhet har tagits
medelvariationen under året.
Månad Jan. Febr. Mars. April. Maj. Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec.
Toronto, Dekl, 0,57 0,84 1,11 1,42 0,98 0,53 0,94 1,16 1,02 1,31 0,78 0,76
» Hons. 0,56 0.94 0,94 1,50 0,90 0,36 0,61 0,75 1,71 1,48 0,98 0,58
» Vert. 0,57 0,74" 1,08 1,49 1,12 0,50 0,71 1,98 1,61 1,29 0,75 0,61
Greenwich, Med. 0,93 1,23 1,22 1,09 0,81 0,71 0,81 0,90 1,15 1,18 1,02 0,83
Störingarnas dagliga variation är beräknad af van
Bemmelen för tiden 1882—1893 och observationsorten
Batavia på Java. Maximet inträffar kl. 1 e. m. och är
1,86 gånger större än medeltalet för dagen, minimet 0,48
inträffar kl. 11 på kvällen. Från klockan 8 på aftonen
till klockan 3 på morgonen äro störingarna nära lika
sällsynta som kl. 11 e. m.
Variationen är störst hos deklinationen som når
maximet 3,26 kl. 12 midd. och minimet 0,14 kl, 11 på kvällen.
Äfven den af Hornstein först undersökta perioden om
nära 26 dagar har af flera forskare såsom Hornstein,
Broun, Liznar och C. A. Muller påvisats hos de
magnetiska variationerna och störingarna. Schuster anser
emellertid att bevismaterielet ännu är allt för ringa.
Äfven månen har, om ock obetydligt, inflytande, på
magnetnålen, såsom Kreil redan 1841 påvisade. Inverkan
är motsatt på södra och norra halfklotet och motsvarar
ett slags ebb- och flod-fenomen.
Solens ultravioletta strålar absorberas starkt i luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
