Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens undergång, nebulosornas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VI.
Solens undergång. Nebulosors uppkomst.
Vi ha i det föregående sett, huru solen årligen slösar ut
nästan ofattbara massor af värme, 3,8.1033 gramkalorier
motsvarande två gramkalorier för hvarje gram af dess
massa. Vi ha också fått den föreställningen, att detta
kan pågå i biljoner år på grund af solens oerhörda
värmeförråd. Men till slut måste dock den tidpunkt komma,
då solen kallnar och, likasom jorden och äfven de nu
gasformiga planeterna långt före solen gjort, öfverdrager sig med
en fast skorpa. Ingen lefvande varelse på de omkretsande
planeterna skall i förtviflan åse solens slocknande, ty långt
före dess skall, trots alla uppfinningar, lifvet ha släckts på
solens följeslagare till följd af den bristande solvärmen.
Solens utveckling kommer då att likna jordens
nuvarande, utom att den saknar den lifgifvande centrala
ljus-och värmekällan. Till en början skall den tunna skorpan
om och om igen brytas sönder af de ur solens inre
utströmmande gas- och lavamassorna. Men efter korta tider
skola de mäktiga utgjutningarna vara stelnade, och fastare
än förr skola de gamla brottstyckena slutas samman.
Endast på några gamla sprickor skola vulkaner resa sig, som,
då solens inre svalnar, bortföra de gasmassor, som då
frigöras, särskildt vatten och i mindre grad kolsyra.
Sedan kondenseras vattnet och världshaf uppstå på
solen, som då för en kort tid någorlunda liknar vår jord i
dess nuvarande skick. Men det finnes en högst väsentlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
