Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens undergång, nebulosornas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle hastigheten endast växa så långt att den uppnådde
samma hastighet som en planet rörande sig på detta
afstånd skulle ha, det vill säga tyngden mot centralkroppen
skulle precis uppvägas af centrifugalkraften och i de längst
bort belägna delarna skulle de molekylära
sammanstötningarna och äfven gravitationen mot centrum bli af så
försvinnande betydelse att de skulle bibehålla sin
ursprungliga form i nära nog obegränsade tider.
I midten af detta system skulle hufvudmassan befinna
sig såsom en ytterst lifligt glödande sol, hvilkens ljusstyrka
emellertid på grund af den häftiga strålningen
jämförelsevis snabbt skulle sjunka.
När ett sådant vidsträckt nebulosesystem, inom hvilket
tyngdkraften på grund af de oerhördt stora afstånden
verkar mycket svagt och endast ytterst långsamt hinner
att åstadkomma märkbara verkningar, utsättes för det
stoftregn som går ut från de olika solarna, så förmår det,
oaktadt sin ytterliga tunnhet i de yttre delarna att hejda
de nedfallande partiklarnas rörelse. För att ej
nebulosagaserna i dessa yttersta partier skola försvinna ut i
rymden trots den oerhördt ringa tyngdkraftsverkan, måste
deras molekyler vara nästan stillastående eller, med andra
ord, temperaturen kan endast höja sig några få grader
öfver den absoluta nollpunkten. I de inre delarna kunna
däremot högre temperaturer förekomma. I dylika fall
spelar den så kallade adsorptionen en ofantligt stor roll.
(Dewar.) De små stoftpartiklarna komma att utgöra centra
kring hvilka de kringliggande gaserna i hög grad
förtäta sig. Den ytterst ringa tätheten hos gasen hindrar ej
detta, ty adsorptionsfenomenet följer den lagen att den
förtätade gasmängden minskas till en tiondedel först när
tätheten i den omgifvande gasen minskas till en tiotusendedel.
Därigenom ökas stoftkornens massa och, om de stöta
samman, kittas de ihop af sina vätskeartade hyllen. En hastig
bildning af meteoriter och kometer bör därför äga rum i
nebulosorna, särskildt i de inre partierna. Nu komma äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
