Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens undergång, nebulosornas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första storleken och befanns vara föränderlig, det vill säga
visa växlande ljusstyrka. Herschel fann, att hon varierade
mellan första och andra storleken, men 1837 tilltog i styrka,
så att hon i början af 1838 var af storleken 0,2.
Därefter aftog hon i ljusstyrka till april 1839, då hon hade
storleken 1,1 och förblef nära denna ljusstyrka i fyra år,
då hon hastigt tilltog och öfverträffade alla stjärnor utom
Sirius (storleken — 1,7). Sedan aftog ljusstyrkan sakta,
så att stjärnan nätt och jämnt var synlig för blotta ögat
(6:te storleken); 1869 var hon osynlig. Sedermera har hon
växlat mellan 6:te och 7:de storleksordningen.
De sista växlingarna i denna stjärnas ljusstyrka
påminna mycket om den nya stjärnans i Perseus förhållande,
utom att denna senare mycket hastigare genomlupit sin
lysande bana. Emellertid synes det vara uppenbart att Eta
i Argus från början var vida ljusstarkare än Nova Persei
och att den åtminstone en gång före den stora
sammanstötningen af år 1843, efter hvilken hon omgafs med
skymmande moln af växande ogenomskinlighet, nämligen i
januari 1838, var utsatt för en mindre kollision af hastigt
öfvergående verkan. Denna mindre kollision var väl en
sådan som den, hvilken Mayer föreställde sig en gång skola
inträffa mellan jorden och solen, då en värmeutveckling
skulle komma till stånd motsvarande solens normala
värmeutgift för ej fullt 100 år. Att döma däraf, att stjärnan
redan förut var föränderlig på ett oregelbundet sätt, har
hon möjligen en gång tidigare varit utsatt för en dylik
sammanstötning.
Enligt en iakttagelse af en student Borisiak i Kiew skall
äfven den nya stjärnan i Perseus på aftonen den 21
februari 1901 ha varit af storleksordningen 1,5, medan hon
några timmar förut var af mindre än 12:te och påföljande
kväll af storleken 2,7, hvarefter ljusstyrkan tilltog till
följande afton, så att stjärnan då öfverstrålade alla stjärnor
på norra himmelen. Om denna uppgift ej beror på en
felobservation, har den nya stjärnan, två dagar innan hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
