Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens undergång, nebulosornas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drabbade samman med den andra solen den 23 februari,
varit utsatt för en mindre kollision antingen med denna
sol eller med en liten planet, som befann sig i dennas
omgifning och däraf bragts att för en kort tid flamma
upp till en stor ljusstyrka.
De nya stjärnorna äro alls ej så sällsynta, som man
skulle vara böjd att tro. Nästan hvarje år noteras en ny
stjärna. De ojämförligt flesta af dessa uppträda i
vintergatans närhet, där de synliga stjärnorna äro ojämförligt
tätast packade och därför lättast en för oss synlig
sammanstötning mellan två himlakroppar bör kunna äga rum. Där
finnas också af liknande grunder de flesta gasformade töcknen.
Likaså förefinnas de flesta stjärnhopar i närheten af
vintergatan. Detta är ju endast en följd däraf, att de
töckenmassor, som tagit sitt ursprung vid sammanstötningen
mellan två solar, i dessa med vandrande himlakroppar
jämförelsevis ymnigt försedda delar snart bli späckade med
sådana och genom de invandrade himlakropparnas
kondenserande inverkan förvandlade till stjärnhopar. I
trakter af himlen, där stjärnor äro jämförelsevis sällsynta,
såsom på stort afstånd från vintergatan, iakttager man de
flesta nebulosor, som ge stjärnspektra. Dessa äro intet
annat än stjärnhopar, liggande på så stort afstånd, att man
ej kan särskilja de enstaka stjärnorna. Att enstaka stjärnor
och gasnebulosor äro så sällsynta i dessa himmelstrakter
beror också otvifvelaktigt på deras stora afstånd från oss.
Bland de föränderliga stjärnorna finnas en hel del, som
visa stor oregelbundenhet i sina ljusväxlingar och som i
hög grad påminna om de nya stjärnorna. En sådan är
den nyss nämnda Eta i Argus. En annan, den första, kända
föränderliga stjärnan, är Mira Ceti, eller öfversatt »den
underbara stjärnan i Hvalfisken». Denna gåtfulla företeelse
befanns af den friesländske prästen Fabricius den 12
augusti 1596 vara en stjärna af andra storleken. Denne
stjärnkunnige präst hade ej förr sett stjärnan i fråga och sökte
henne förgäfves i oktober 1597. Under åren 1638 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
