Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens undergång, nebulosornas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
större än jordbanans. Nu är jordens hastighet i dess bana
29,5 kilometer per sekund: en planet som befunne sig på
1,45 gånger större afstånd från solen skulle ha 1,203
gånger mindre hastighet, det vill säga 24,5 kilometer per
sekund eller mycket nära densamma som den förmodade
ringen kring Mira Ceti. Häraf sluta vi att massan hos
centralsolen i Mira Ceti är tämligen nära lika med vår sols
massa; räkningen säger oss, att Mira skulle vara 8 procent
mindre, men detta faller helt och hållet inom de möjliga felen.
En mycket påfallande regelbundenhet har Chandler
påvisat för dessa stjärnor, nämligen att deras färg är i
allmänhet desto rödare, ju längre perioden för deras
ljusväxling är. Detta är lätt att förstå. Ju tätare den ursprung
liga gasatmosfären varit, desto längre har den också i
allmänhet sträckt sig ut från stjärnan och desto mer stoft
har infångats i densamma. Som vi i det föregående sågo,
har solens kant ett rödaktigt ljus på grund af de
stoftkvantiteter som finnas i solens atmosfär. Detta beror
hufvudsakligen på absorption af det blå ljuset genom stoftet,
men en del af effekten beror nog också därpå, att stoftet
glödgas upp genom solens strålning, och, eftersom det ligger
utanför solen, får en lägre temperatur än dennas strålande
lager, samt därför utstrålar ett jämförelsevis rödt ljus. Ju
mera stoft som fins i nebulosan dess rödare bör också ljuset
från stjärnan däri bli. Då stoftmängden bör ökas med
nebulosans utsträckning, så är det naturligt att stjärnan i
allmänhet bör vara desto rödare, ju längre nebulosans
ringar sträcka sig från stjärnan, men ju större dessas
afstånd är, dess längre är också omloppstiden.
Dessa så kallade röda stjärnor visa utom ljusa
vätgaslinjer äfven bandspektra, antydande närvaro af kemiska
föreningar. Denna omständighet har förr anförts såsom
bevis för att dessa stjärnor ha låg temperatur. Men samma
egendomlighet observeras hos solfläckarna, oaktadt dessa
på grund af sitt läge böra ha högre temperatur än den
omgifvande fotosfären. Förekomsten af band i spektra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
