Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens undergång, nebulosornas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så att mera sammansatta kemiska föreningar kunna
förekomma i dem än i solens utkanter.»
»Secchis typ III innesluter åtskilliga hundratal stjärnor
af samma sort som Mira Céti, med ljusväxlingar af lång
period. Då dessa stjärnor lysa med deras starkaste glans,
visa de åtskilliga ljusa linjer af väte och andra kemiska
grundämnen. Det är påfallande, att de mörkröda
stjärnorna (Secchis typ IV) allesammans äro mycket svaga —
ingen öfverstiger storleken 5 1/2. Deras effektiva
strålningskraft är otvifvelaktigt mycket ringa.»
»Det utvecklingsskede, som följer, sedan stjärnan
passerat det stadium, som motsvarar Secchis typ IV, illustreras
af oss närliggande exempel, nämligen af planeterna: Jupiter
och jorden; de skulle vara osynliga, om de ej belystes med
lånadt ljus.»
Jupiter har ej framskridit så långt som jorden. Jupiters
specifika vikt är något lägre än solens (1,27 resp. 1,38)
och denna planet är troligen, afsedt från molnen i dess
atmosfär, helt och hållet gasformig, medan jorden, som
har en medeltäthet af 5,52, har en fast kall skorpa,
inneslutande dess glödheta inre. Detta tillstånd motsvarar
stjärnornas sista utvecklingsstadium.
Af de gasmassor, som utkastas ur stjärnorna vid en
sammanstötning, kondenseras snart de metalliska till följd
af alkylningen, och endast helium och väte stanna i
gastillstånd och bilda nebulosaartade massor kring centralkroppen.
Dessa nebulosamassor ge lysande linjer. Deras lyskraft är
beroende på de negativt laddade partiklar som falla in i dem
från närliggande stjärnor, särskildt nebulosans centralkropp.
Vid de nya stjärnor, vi hittills iakttagit, minskas dennas
strålning hastigt och nebulosa-ljuset har därför i dessa fall
hastigt aftagit. I andra fall, såsom hos stjärnorna med
ljusa vätgas- och helium-linjer synes centralkroppens eller
närliggande stjärnors strålning hålla sig vid full kraft
under långa tider.
De nebulosartade samlingarna af helium och vätgas gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
