Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nebulosatillståndet och soltillståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en början, hvilket emellertid strider mot den första delen
af Clausius maxim, att världens energi är oföränderlig,
ty i skapelseögonblicket skulle all energi ha blifvit till.
Detta är för oss alldeles obegripligt, och vi måste därför
söka upp ett fall, för hvilket Clausius entropisats ej
gäller.
Den berömde skottske fysikern Maxwell har tänkt sig
ett sådant fall. Vi kunna föreställa oss ett kärl,
innehållande en gas af öfverallt samma temperatur och afdeladt
i tvänne rum, skiljda af en vägg. Denna vägg må vara
försedd med en del hål, så små att endast en
gasmolekyl åt gången kan passera genom dem. Vid hvarje hål
tänker sig Maxwell ett litet intelligent väsen placeradt,
som låter alla molekyler, som intränga i hålet och ha en
hastighet större än molekylernas medelhastighet, passera
igenom från ena sidan, alla, som ha mindre hastighet än
medelhastigheten, däremot från den andra sidan. Alla
andra molekyler hindras att passera genom hålen med
hjälp af en klaff, som det intelligenta väsendet sätter i
deras väg. På detta sätt samlas alla molekyler med stor
hastighet i den ena afdelningen, alla med liten hastighet
i den andra afdelningen af kärlet. Med andra ord värme
(som består i molekylers rörelse) flyttas öfver från den ena
sidan, som ständigt afkyles, till den andra, som ständigt
uppvärmes och därför är varmare än den förstnämnda
delen. Värme går således i detta fall öfver från en kallare
till en varmare kropp och entropien sjunker.
Nu finnas naturligtvis inga sådana intelligenta väsen i
naturen. Men icke dess mindre inträffar ett liknande fall
vid de gasformiga himlakropparna. Om gasmolekylerna
i en himlakropps atmosfär ha en tillräcklig
rörelsehastighet — för jorden uppgår denna till 11 kilometer i sekunden —
och röra sig utåt bland de yttersta gaslagren, så gå de
bort ur himlakroppens attraktionskrets ut i den oändliga
rymden alldeles på samma sätt som en komet, som har
tillräcklig hastighet i solens närhet, måste gå bort ur solsy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
