- Project Runeberg -  Världarnas utveckling /
180

(1906) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifvets utbredning genom världsrymden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



kunna falla mot solen med 10 a 20 gånger mindre
hastighet, utan att vi därför behöfde förutsätta att deras
grobarhet skulle försvinna under transporten. Det vill
med andra ord säga, om småfröna häftade fast vid
partiklar, hvilkas vikt till 90 eller 95 procent motvägdes af
strålningstrycket, skulle de kunna tämligen snart falla
ned i de innanför liggande planeternas atmosfär, och
detta med måttliga hastigheter, uppgående till några
kilometer i sekunden. Det är lätt att beräkna, att om en
dylik småpartikel vid nedfallandet hejdades i sin rörelse
redan på en sekund, så skulle den på grund af den
starka utstrålningen ej uppvärmas till mer än omkring
100 grader öfver omgifningens temperatur. En så hög
temperatur kunna bakteriesporer godt uthålla, äfven för
mycket längre tider än en sekund, utan att dödas. Sedan
småpartikeln väl hejdats jämte det vid densamma häftande
fröet, skulle den sakta sjunka eller af nedstigande
luftströmmar föras ned till den nya planetens yta.

På detta sätt skulle lifvet, som vi se, hastigt föras
från en punkt i ett planetsystem, där det fattat fäste, till
andra för utveckling af lif gynsamma ställen inom samma
planetsystem.

De småfrön, som ej infångats af dylika småpartiklar,
skulle delvis föras in mot andra solsystem och slutligen
skulle de hejdas af strålningstrycket från deras solar. De
kunna ej tränga in längre än till punkter, där
strålningstrycket är lika stort som vid deras utgångspunkt.
Följaktligen skulle småfrön frän jorden, hvilken ligger solen fem
gånger så nära, som Jupiter gör det, också kunna tränga in
fem gånger närmare till en annan sol, än småfrön från
Jupiter.

I närheten af solarna, där småfröna på grund af
strålningstrycket stanna och vända om ut i rymden, äger
uppenbarligen en stark anhopning af dem rum.
Planeterna, som beskrifva sina banor kring solarna, ha därför
större sannolikhet att möta dem, än om de ej befunne sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:42:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utveckling/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free