Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemmansägareklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invaliditetsförsäkringen. Sedan nämnda försäkring numera antagits
till genomförande, vore kanske lämpligast att »bondeförsäkringen»
på något sätt ställdes i samband med denna. Att den allmänna
pensionsförsäkringen skulle göra bondeförsäkringen obehövlig,
torde däremot icke kunna påstås, när man betänker att dess
pensioner sällan torde uppgå till värdet av full försörjning och
för övrigt delvis utgöras av »tillägg», som bestämmas efter andra
grunder än de försäkringstekniska.
Det låter sig icke förneka, att »böndernas andra storhetstid
i Sverige» - såsom 1800-talet kan betecknas - numera starkt
lider mot sitt slut. Det politiska herravälde, som bönderna
under vid pass en mansålder utövade i vårt land, har icke
efterlämnat något sympatiskt minne, till följd av en allt för
långt driven »klassmedvetenhet» och en påtaglig brist på högre
syften, i synnerhet av nationell art. I alla händelser år detta
herravälde nu förbi, och »storhetstiden» synes, så som ofta är
fallet, hava efterträtts av en period, utmärkt i stället av en
viss slapphet. Det säges ganska allmänt, att t. ex. det sunda
knnskapsbegäret, som våra bonderepresentanter i förra seklet
med enkla medel lyckades i så förvånande hög grad tillmötesgå,
numera till en god del är borta, och att bönderna i
detta fall äro avgjort underlägsna de nya samhållskiasser,
småbrukare och industriarbetare, till vilka i våra dagar turen
kommit att stiga uppåt på samhällsskalan. Om så år. förstår
man också den nyss omnämnda »jordtröttheten» hos våra bönder
och den försvinnande venerationen för slåktminnen och
släktjord. Dessa drag äro då endast nedgångssymtom bland
många andra hos vår en gång så berömda svenska allmoge.
Skådespelet år icke hugneligt, men i den eviga växlingen av
uppåtstigande och nedgång - för samhällsklasser såväl som
för folken - icke alldeles oförklarligt och därför icke heller
alldeles hopplöst. Den »sållning», som den svenska bondeklassen
i våra dagar är underkastad genom industriens framträngande och
genom emigrationen, skall kanske till sist stanna vid en punkt,
varifrån nya ansträngningar kunna utgå till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
